Pappa, det gör inget

Hemma hos oss diskar vi all disk för hand, ibland kan diskandet vara ett sätt att slappna av andra gånger gör vi det tillsammans med barnen för att det är en rolig aktivitet för. Sedan finns det dagar då man bara vill bara få det gjort snabbt själv. Igår när jag skulle börja diska ville min son E tre år gammal hjälpa till att torka disken, även om jag kände att allt går mycket fortare om jag diskar och torkar på egen hand så kan jag inte säga nej, när han erbjuder hjälp. Det är absolut inte lätt att torka stora tallrikar och glas med hans små händer men han kämpar med att hålla i väldigt hårt, jag observerar detta och säger  till E att han får vara försiktig så inte han tappar någon tallrik. Han nickar och fortsättar med stor koncentration att torka. Efter en liten stund tappar E en tallrik på diskbänken, tallriken går inte sönder men det låter väldigt högt när den landar på diskbänken. Hur reagerar jag; stressad som jag är vänder jag mig mot E och säger åt honom " men E, jag sade jo att du skulle vara försiktig, tur att den inte gick sönder". E verkar inte helt tagen av händelsen eller ljudet utan fortsätter att torka bestick. Strax därefter halkar en skål ur mina händer och ner i diskhornet, skålen går sönder i bitar. Det som händer här näst är något som vi vuxna behöver öva oss på.

E vänder sig mot mig och säger "men pappa, det gör inget". Med dessa ord uppmuntrar han mig att fortsätta diska och ta allt med ro. Alla gör vi fel eller andra misstag men inget av dessa tråkigheter gör vi det med vilja. 

Ha förstålse för varandras misstag och uppmuntra kollegorna att försöka igen. Kom ifrån det hårda "vad var det jag sa" och skapa möjligheter för att kollegorna skall lyckas och utvecklas i sitt arbete, det gynnar alla.